skip to main |
skip to sidebar
På Botnik studios -08 jobbar jag med en monokrom kolteckning, som handlar mycket om materialet och dess tillfällighet i sig själv och i påverkan av mig, rummet och konstkontexten. Jag gör den utomhus, direkt på en ladvägg så att den blir en del av arkitekturen och dessutom får en direkt påverkan av naturens ”nycker”. Som en form av dialog mellan mig och de yttre omständigheterna. Vad jag väljer att föra dit, vilka grundförutsättningarna är och vad som förändras utan min inblandning.
Teckningen handlar dels om tidsaspekten och repetetiva i utförandet av den. Jag låter tecknandet bli en dagligen återkommande aktivitet, att varje dag teckna på den och alltså vara den som styr händelseförloppet för att sedan låta naturen och andra oförutsedda händelser påverka fritt. På denna blogg kommer jag att följa hur bilden förändras genom att dokumentera den varje dag kl. 10.30 under en tidsperiod på drygt en månad, med start 5 juli.
På Botnik studios -08 jobbar jag med en monokrom kolteckning, som handlar mycket om materialet och dess tillfällighet i sig själv och i påverkan av mig, rummet och konstkontexten. Jag gör den utomhus, direkt på en ladvägg så att den blir en del av arkitekturen och dessutom får en direkt påverkan av naturens ”nycker”. Som en form av dialog mellan mig och de yttre omständigheterna. Vad jag väljer att föra dit, vilka grundförutsättningarna är och vad som förändras utan min inblandning.
Teckningen handlar dels om tidsaspekten och repetetiva i utförandet av den. Jag låter tecknandet bli en dagligen återkommande aktivitet, att varje dag teckna på den och alltså vara den som styr händelseförloppet för att sedan låta naturen och andra oförutsedda händelser påverka fritt. På denna blogg kommer jag att följa hur bilden förändras genom att dokumentera den varje dag kl. 10.30 under en tidsperiod på drygt en månad, med start 5 juli.
Detalj, nedre vänstra hörnet.
Detalj, 21 Juli
Den 25 -27 Juli medverkar Sara Wallgren i projektet, då jag är bortrest.
Sara tecknar, dokumenterar och uppdaterar bloggen under dessa dagar. Tack till Sara.
Sara tecknar, dokumenterar och uppdaterar bloggen under dessa dagar. Tack till Sara.
Efter fyra veckor har jag nu avslutat projektet, för alltid eller tillfälligt, det återstår att se. Teckningen är ju där den är och blir kvar där vilket gör att det vore intressant att följa upp vad som hänt om några månader, om tillfälle ges.
Vad har då hänt under den här tiden? Jag upptäckte ganska snabbt att för att det ska regna på den tillräckligt mycket för förändring så krävs det en specifik vinkel på regnet och en ordentlig regnskur. Jag hann under den tiden ställa mig frågan hur viktigt det är att den skulle påverkas av regn och kom fram till att det är ett resultat och insikt i sig om den inte skulle komma att göra det. Under de första dagarna var det motlandsvind vilket var från fel håll i detta sammanhanget. Efter en vecka kom det dock en skur som tog bort en del av kontrasterna.
Vinden har under tiden inte påverkat den nämnvärt. När solen ligger på ytan så reflekteras ljuset vilket gjort det väldigt varmt vissa dagar att teckna. Teckningen smälter in i arkitekturen på ladan och det krävs viss uppmärksamhet för att upptäcka den, vilket gjort att det ibland parkerats cyklar lutande emot den som i sin tur gett vissa spår.
På eftermiddagen den 19 juli kommer det en ordentlig regnskur som tecknar sig själv i kolet, från att varit en yta mestadels påverkad av mig blir det nu regnets yta som är dominerande och som jag i fortsättningen får reagera och föra en dialog med.
Den 25-27 juli är jag bortrest och då tecknar min vän och kollega Sara Wallgren, under vissa förhållningsregler men ändå med sin egen rytm och reaktion på det som finns där.
Varje dag under en månad vid samma tidpunkt har jag ägnat mig åt teckningen, gett den omsorg, närvaro och tid. Vilket i sin tur är egenskaper som jag tror att teckningen också kräver av betraktaren, oavsett om det är på plats eller via bloggen.
Vad har då hänt under den här tiden? Jag upptäckte ganska snabbt att för att det ska regna på den tillräckligt mycket för förändring så krävs det en specifik vinkel på regnet och en ordentlig regnskur. Jag hann under den tiden ställa mig frågan hur viktigt det är att den skulle påverkas av regn och kom fram till att det är ett resultat och insikt i sig om den inte skulle komma att göra det. Under de första dagarna var det motlandsvind vilket var från fel håll i detta sammanhanget. Efter en vecka kom det dock en skur som tog bort en del av kontrasterna.
Vinden har under tiden inte påverkat den nämnvärt. När solen ligger på ytan så reflekteras ljuset vilket gjort det väldigt varmt vissa dagar att teckna. Teckningen smälter in i arkitekturen på ladan och det krävs viss uppmärksamhet för att upptäcka den, vilket gjort att det ibland parkerats cyklar lutande emot den som i sin tur gett vissa spår.
På eftermiddagen den 19 juli kommer det en ordentlig regnskur som tecknar sig själv i kolet, från att varit en yta mestadels påverkad av mig blir det nu regnets yta som är dominerande och som jag i fortsättningen får reagera och föra en dialog med.
Den 25-27 juli är jag bortrest och då tecknar min vän och kollega Sara Wallgren, under vissa förhållningsregler men ändå med sin egen rytm och reaktion på det som finns där.
Varje dag under en månad vid samma tidpunkt har jag ägnat mig åt teckningen, gett den omsorg, närvaro och tid. Vilket i sin tur är egenskaper som jag tror att teckningen också kräver av betraktaren, oavsett om det är på plats eller via bloggen.